Jag dör snart. Jag är så ensam så det finns inte. Det är för mörkt ute för att stå och göra Onegirlparty-bilder nu, jag måste gå upp för tidigt imorgon för att kunna titta mer på Desperate Housewives och jag är för pigg för att lägga mig. OM jag emot alla odds går och lägger mig nu, kommer jag ligga vaken hela natten och tänka på hur lite Robert pratat med mig idag och undra varför han inte ens säger "hejdå" när han slutar skriva till mig. För sån är jag, jag tänker alldeles för mycket. Sitter han och pussas med någon eller spelar han bara Little Big Planet med sin bror? Äter han en bulle eller slickar han vaniljsås från någon annans kropp? ELLER så kanske han har blivit kidnappad av nån het brud och sitter helt ensam i ett hus i skogen!? Eller så är han bara för trött på mig för att orka prata med mig alls, men SÄG DET DÅ? Amg, jag ska inte sitta här och välla ut mina överhormoniserade känslor över dig/er/whatever. Jag är säkert gravid eller nåt. Tjock är jag. Gråter konstant gör jag. I morse mådde jag säkert lite illa också. Det gjorde jag i alla fall häromdagen, men det var på kvällen. Och dagen innan det också, i skolan. Och i fredags, fast jag tror att det mest var nerverna inför matteprovet (som förresten gjorde så jag fick G i matte B, grattis till mig). Herregud. Jag är så självömkande, och gud vilka fina ord jag kan. Stolt är jag. Och ensam. Ensam om att vara stolt över mig är jag också. Tror jag. Malin C sa att hon var stolt, och Stina också, men jag tror de mest var snälla. Gud tjejen, lägg av med att vara så mesig. Klart de är stolta! Du var ju bra. Okej då. Tack så mycket. Nu ska jag dränka mig i Roberts tvål och hoppa ner i sängen. Fy vad tom den är utan honom som väller sig över mig. :'(