- jag är bara inte lika cool som du
Hej jag är gabbie och mitt liv är inte
lika häftigt som ditt
jag bor i ett hus ute på landet och
det tar 25 min med buss in till
centrum och jag får inte
gå ut själv på kvällen
man kan inte kalla mig
vegetarian för jag fuskar
jag knullar inte med
vem som helst
och jag har aldrig
sugit av någon för jag
är rädd att det ska göra
ont
jag vet inte om jag har storlek
38 eller 36 på kläderna jag köper
(på h&m förstås)
och mitt rum har gula tapeter
med rosor på som bara emma
tycker är fina
jag vågar inte ta med min pojkvän hem
för mina föräldrar vill inte att jag
ska ha någon sådan
och när jag en gång var kär i en
tjej så var det min bästa kompis
och hon blev bara förbannad
politik intresserar mig inte
och jag har likadana kläder
som alla andra
jag lyssnar på samma musik
som alla andra
och har skurit mig i armarna
som alla andra
jag har aldrig sovit över hos en
pojke och jag har aldrig sovit över
hos emma fast vi varit bästisar i
tre år
när jag upptäckt en ny stil
blir den genast på fjortismodet
och jag ser ut som de flesta till och med
när jag försöker vara annorlunda
jag heter inte ens gabbie
inte ens lite grann
- ordorgasm
din hand vilar försiktigt på
min axel och jag vet inte vet
inte om jag ska våga be dig
flytta den
(nedåt nedåt!)
och jag vet jag vet jag är
bara ännu en
kåt tonåring med konstig
frisyr men jag kan inte
kan inte hjälpa det
jag väntarlängtarochhoppas att
du ska våga att du ska
våga flytta din hand men
stressa inte nej det behövs
inte men jag vill att du en
dag ska lägga din hand på min
midja och föra mig härifrån
(långtlångtlångtlångtjättelångt
bort)
i en virvlande dans med
trummor och gitarrer i en enda
röra
(ungefärsommcdduvetochförlåtjagskojar)
men vi ska dansa runtrunt
som en virvlande storm
som en galen orkester
som femton poliser i gathörn
eller bara som den där jävla
HURRICANE!
och fanfanfan
det här blev bara
en röra av ord och
inte bra alls men
jag hoppas att budskapet
gått fram för jag vet inte
om jag vågar säga det högt
än men jag hoppas vi överlever
längre än 10 månader och 3
dagar för du är så mycket
bättre.
snälla flytta din hand snart
(men inte alltför snart)
- sleep all day
ofta man ville gå upp imorse. sängen var så otroligt varm och gosig att jag inte ville lämna den, speciellt inte för att gå till äckelskolan och träffa folket. jag vill bara ha en kram och jag vill bara bli lämnad ifred. jag vill ha emma här. varför får jag aldrig träffa henne längre? jag behöver henne. mer än hon kanske anar.
dessutom har jag börjat tänka sådär igen. jag bara dör, malin skulle inte ha sagt någonting egentligen för då saknar jag bara alla eftermiddagar jag spenderat med dem och hur bra allting var förr. jag saknar alla. jag saknar allt. jag vill inte förändras, inte bli äldre, jag vill gå i nian igen jag vill att alla ska vara tillbaka där och allt ska vara lika underbart bra som då. jag hatar det här. jag hatar allt.
kanske drömde han om långa tåg som skulle ta honom långt långt bort.
- i've been waiting for the time of my life
and i'm ready to play now.
hej illamående. vill spy, men vet inte hur man gör, vågar inte heller. vill gråta, men tårarna är slut. vill slå, skrika, sparka, skada, men jag kan inte det heller.
jag vill bara härifrån, men hur gör man för att inte skada någon samtidigt?
- Lovesong
Hjärtat slår fortare och fortare, huvudet dunkar och klumpen i halsen växer sig större och större. Paniken växer, vad är det som händer? Kan inte andas, ser inget för tårarna. Ringer älskling fast jag vet att det är sent och han egentligen inte vill svara och att jag inte har några pengar, och han svarar faktiskt.
"Någonting äter upp mig inifrån! Hjärtat dunkar dubbelt så fort som det brukar, hjärnan håller på att sprängas och jag kan inte andas! Snälla, hjälp?"
"Eh. har du ätit ordentligt?"
- painkiller
kom förresten att tänka på hur äckligt dåligt det är egentligen, det där med psyk och sånt. minns när mor min inte visste vad hon skulle göra med mig och ringde psyket (ja, superkul).
"Hej min dotter är 15 år, skär sig i armarna och får konstiga panikattacker ibland, kan hon få komma och prata med någon hos er kanske, det skulle nog hjälpa?"
"hur djupt skär hon?"
"mja, inte särskilt djupt kanske"
"det låter inte som att hon behöver komma hit."
Hallååååå, ska vi vänta tills ungdomarna tagit livet av sig och då kanske vi kan säga "men oj, var det så illa. ja hon kanske borde ha kommit hit iallafall"? det är helt fel, ta tag i problemet INNAN det blir för jobbigt, INNAN demonerna äter upp en inifrån, INNAN rakbladen blivit en del av vardagen. varför ska vi vänta tills det är så jobbigt att man inte orkar mer, tills man inte orkar göra någonting för att må bättre? Äckelsamhälle vi bor i.
mina demoner åt inte upp mig, men de finns kvar, nafsar och gnager och hittar små punkter här och var där det gör så ont att man börjar storböla och önskar att man kunde leka med sina gamla vänner igen. men jag har kommit ur det. jag gör inte sånt längre. och jag kan tacka Hasse för det, han fick mig att sluta. tack.
