när det är som jobbigast skrattar man som mest. jag har inte skrattat så mycket i skolan som jag gjorde idag fast jag bara ville gråta. allt var så jobbigt. jag ville bara slita av mig huvudet och hålla det framför lärarna och skrika:
"HÄR TA DET GÖR VAD NI VILL MED DET BARA NI LÄR MIG NÅGONTING!" men jag tror inte ens det skulle fungera. jag är efter i det mesta just nu känns det som. Mediekommunikation, Ergonomi, Estetisk verksamhet, Engelska.. jag förstår ingenting och ingen förklarar så man förstår. det känns nästan värdelöst att gå till skolan, och vore det inte för alla underbara människor så skulle jag nog stanna hemma för det mesta. men jag gör inte det, jag går till skolan för att dricka té och mysa med mina vänner. resten av skolan kan bara implodera och försvinna och jag skulle inte märka nåt bara tékokaren, ett fungerande eluttag och en soffa fanns kvar. försvann de skulle jag börja undra vad som hänt.
varför kan jag inte vara som en vanlig elev som hänger med i allt och gör allt ordentligt och får MVG i allt utan att anstränga sig särskilt mycket. varför kan jag inte bara vara Strumpan? eller Superman? eller Catwoman? eller vem som helst bara inte jag.