Suck. Jag börjar bli lite trött på bloggerskor nu, särskilt de som skriver om "provocationer". Det heter faktiskt provokation! K, inte C. C använder man när man säger "provocera". Så det så.

Jag förstår inte hur NÅGON kan tycka det är en bra deal att "investera" 500kr i ett baslinne? Baslinnen ska kosta max 50kr and  that's it. Annars är det inget baslinne.

Kom hem från praktiken för en halvtimme sen ca, och har redan hunnit vara iväg till tvättstugan med allting som ska tvättas. Det som är typiskt är ju att det är massor med disk som måste tas hand om, men det kan jag inte eftersom alla handdukar är i tvätten! Suck.

Idag var det inne tre tjejer som skulle göra ett scrapbookingalbum och ge bort till sin vän (det skulle vara klart imorgon, lol och lycka till). De höll på och tjafsade i en evighet och hela tiden "tycker du jag ska ha det här? kan jag ha det här? så du säger att jag ska ta det här?".. Jag och Sara blev galna. Dessutom kom det in en tjej som skulle börja pärla tvspelsmotiv (ask me anything säger jag) och jag tipsade om plastmuggar, gjorde en snygg räddning och fick henne att köpa vårt "speciella" strykpapper istället för bakplåtspapper, och lite ditt och datt. Mycket trevlig tjej. Mycket bättre än de där tre som var jobbiga, haha.

Numera stänger OK hos oss klockan 22 istället för 00 som de hade förut. FAIL på det, jag behövde köpa mjölk ikväll och vi blev tvungna att gå till Shellmacken vid Svampen istället. Bara för att jag var så himla sugen på ugnspannkaka till matlåda imorgon ^___^ Men tillbaka till ämnet, fail på OKQ8-butiken.

Okej hörni. Jag har ett problem. Min kamera is lost in room. ETT RUM HAR VI, och jag hittar inte min kamera NÅGONSTANS! Vart tusan har den tagit vägen!? 20kvm, hur jäkla svårt ska det vara att hitta en sketen liten Canon Poweshot A620? Nej, det borde ju vara lätt som en plätt. Men inte då. Shoot man shoot, säg vart den är.

Mina inlägg vill inte synas på bloggen förrän jag publicerar ett nytt inlägg... Det är jättekonstigt och jätteirriterande. Men kolla på den fina ballerinan jag har ritat, och är hon gul i huden så är det gigantiska fel på min dator och inte på älsklings :)

Kram

Jag har börjat åka buss till skolan, och jag hatar det! Det tar dubbelt så lång tid som att cykla, oftast får man åka själv, det är massor (!) med störiga människor på bussen och på vägen hem får man alltid trängas som djur på väg till slakt för att ens få plats.

Idag var det dock inte så slaktigt som det brukar, men på 17 var det ett gäng störiga fjortisar som roade sig med att spela upp jobbiga ljud på sina mobiltelefoner. Detta höll de på med allt för länge för att mina öron skulle stå ut, men som den lojala Örebroare och svensk som jag är så säger jag ingenting om det som stör mig utan sitter lungt och snällt och dödar dem i min hjärna. Jag avskyr att vara sån.

När jag kom hem så satt min man där jag lämnade honom, och jag lovar att det var exakt så. Dörren var lika olåst som den var när jag gick, han satt på samma stol, datorn hade exakt samma fönster uppe och lampan i taket lös precis likadant. Herre min gud säger jag bara. Little Big Planet är inte bra för vårt förhållande. Eller jo, när båda spelar samtidigt och en liten stund. Men inte när han suttit och spelat konstant i 7-8 timmar medan jag vart i skolan/hos en kompis/whatever, för då blir jag sur och önskar att han gjorde nåt nyttigt istället och då blir han sur för att han vill spela och tycker att jag är en surkärring. Men jaja, det är sånt man får ta. Suck.

Godnatt.

Bättre update kommer om en stund när jag vilat och lagat/ätit mat och skrikit klart över att min cykel har punktering och jag alltså inte kommer kunna köpa en ny tröja den här månaden heller.

Heh. För ca 4 timmar sen fick jag veta att han inte alls kommer hem idag. Eller på måndag. Eller tisdag. Eller de närmaste tre veckorna. Det är jobbtime nu. Kul. Jag kan ju säga att jag sovit två timmar sen han sa det. Kunde bara inte somna. Allt kändes så ensamt. Så hemskt. Usch. Men jag klarar väl det här. Många besök till mamma, ett par plankningar till Koppis (om jag klarart) och så massor av kompisar, aight?

Måste berätta att H&M's hårnålar är SÄMST! De böjs ut på en gång, ramlar ur hela tiden, sitter värdelöst och helt enkelt är sämst. Köp dem inte. Jag ska iallafall aldrig mer göra det, hur desperat jag än är. SUCK säger jag bara, 20 kr rakt i sjön. Det hade jag kunnat köpa te för istället. Suck.

Idag ska jag i vilket fall hem till mamma och stryka en klänning och laga en annan. Blir säkert skoj. Robert är hos Sjukgymnasten, men borde nog komma hem snart, han har varit borta i en och en halv timme. Jaja, jag hinner nog träffa honom innan pappa kommer och hämtar mig vid fyra-tiden. Nu ska jag bjuda på en skojig bild.

Förlåt men jag har kommit på att jag hatar folk. Trots att jag hatar folk som hatar folk, men folk hatar folk för de mest underliga anledningar. Ska man hata folk så ska man hata folk av vettiga anledningar, inte för att de klär sig konstigt eller tycker om att ha kul på lite annorlunda sätt. Men jag måste säga att det är tillåtet att hata folk för att de kommenterar saker fult (hallååååååå säga att en person är snygg på en bild där man ser... tuttarna? HALLÅÅÅÅÅÅ LOGIK? nej), uppför sig omoget (nej jag tar inte åt mig av era fula blickar och jag tycker bara det är konstigt när folk springer iväg när jag kommer i närheten. jag har inte horn på huvudet och svans i rumpan), och jag förstår verkligen inte hur folk kan handla kläder för 10 000kr PER MÅNAD och klagar på att samhället inte är jämnställt!!!!! Jag handlar för MAX 300kr, och då handlar jag inte ens varje månad. SJUKT! sjukt sjukt sjukt och jag hatar sånt. Jag hatar folk som tror de är någonting för det är de inte. Tacka vet jag de människor som är lite kända men som inte tror att de är helt ashäftiga och tror att alla på stan vill ha deras autograf, utan på riktigt blir förvånade om någon kommer fram och säger att de känner igen en. Åh jag är sååå irriterad, borde nog sluta läsa de där irriterande bloggarna. Men de är ju så roliga att skratta åt, så jag måste fortsätta ^___^ och jaja, om jag ska störa mig så mycket så borde jag sluta läsa dem, jag vet, men jag säger iallafall ingenting elakt till dem, och jag läser inte hela tiden utan bara om jag har tråkigt. Så det så.

Förlåt, jag behövde ventilera mig lite. Läs Vettigt istället, där sägs det trevligare saker. Nytt inlägg idag också. Puss

Nej, jag har ingen lust att göra skolarbete. Nej, jag har ingen lust att äta mat. Nej, jag har ingen lust att sy klart min kjol. Nej, jag har ingen lust att sitta inne när solen skiner så fint utanför fönstret. Nej, jag har ingen lust att låta Linn ligga på sjukhus i Uppsala medan jag måste redovisa vårt ofärdiga multimediaarbete som skulle vart klart för två veckor sedan. Nej, jag har ingen lust att umgås med familjen istället för med världens finaste pojke som inte alls är lika långt borta från mig som han var för bara ett gäng timmar sen. Nej, jag har ingen lust att rota fram mina ridkläder till imorgon. Nej, jag har ingen lust att gå till Karlsdal, smutsa ner mig med hästlukt och sedan åka tillbaka till skolan. Nej, jag har ingen lust att köpa ny dagboksbok. Nej, jag har ingen lust att se mina pengar flyga iväg vilket de kommer göra. Nej, jag har ingen lust att byta glödlampa. Nej, jag har ingen lust att be pappa låna mig 500kr och fixa så min dörr inte gnäller. Nej, jag har ingen lust att inte jobba i sommar.

Jag har insett att jag inte gillar känslor. De är det värsta som finns i hela världen. Jag vill vara iskall, stenhård och tuff. jag vill kunna stänga av, inte bry mig om och strunta i alla de där sakerna som förstör allt för mig. Hela mitt inre gör ont, och för vadå egentligen? Jo, något som hände för snart ett år sedan! Herregud kvinna, skärpning. Varför är det så att min hjärna struntar i det men min kropp gör så jävla ont av det. Att bli sårad och sviken sätter djupa sår, det är sant. Och fast man vet att det gått över så har det inte det egentligen, ärren sitter kvar så väl inuti som utanpå. Jag hatar det. Det ska inte vara så. Mitt hjärta är lagat nu, men alla känslor som kan förknippas med de känslor jag hade då river upp stygnen och det börjar blöda igen. Det känns så, jag blöder inombords och jag vill inte det. Hur gör man för att sy ihop såren för alltid? Hur kommer man igenom det här? Vad ska jag göra? Det blir ju bara värre..

Det där med kärlek är väl egentligen rätt konstigt. Särskilt när någon säger till dig att den älskar dig, och sedan helt plötsligt gör slut och säger att "nej vadå, jag älskar dig inte och det har jag inte gjort på länge, om ens någonsin". Det är så sjukt. Det är inte sant. En människa som kan göra så en gång skulle jag aldrig lita på i framtiden, för vad är det som säger att han/hon inte skulle kunna göra det igen?

Sen måste jag bara tillägga att min pojke är världens bästa som aldrig skulle kunna göra det mot mig. Jag vet att han inte skulle göra det, han är inte som de andra, de som gjorde just så. <3 Jag är så glad att jag har honom!

Att säga att man är någons "bästa vän forever" är inte att berätta vem man är, utan vilket förhållande man har till en person.
Och om jag nu skulle råka tycka att han klär sig på ett sätt som inte passar honom eller gör saker som jag inte alls förstår varför han gör dem så spelar det ingen roll överhuvudtaget! Jag kan tycka så om många personer. Jag kan tycka att min bästa kompis klär sig konstigt eller gör dumma saker, men det betyder inte att jag inte tycker att de får göra vad de vill, för det får de! Man vet att man kan få kommentarer och blickar för hur man klär sig, jag får det varje dag, men jag struntar i det för jag får göra vad jag vill och det får även alla andra. Man får väl inte vara hur jävla känslig som helst.


Dessutom ÄR jag snyggare naken, vilket du förmodligen inte vet eftersom jag inte tror du sett mig naken någon gång. Att jag var "osäker i sängen" är nog sant, men varför har du nog inte heller en aning om eftersom du bara har fått information om det från ett håll.

Jag måste nog förtydliga en sak. Malin har inte gjort mig någonting. Jag tycker mycket om Malin, för hon är en snäll och trevlig tjej. Vad det gäller David så har jag anledningar att inte tycka om honom, vilket jag inte tänker utlåta mig om på den här bloggen. Det är personliga saker som ni inte har med att göra, men som ändå gör att jag inte orkar med att varken se eller lyssna på honom, eller ens läsa vad han skriver, vilket som sagt beror på personliga erfarenheter av honom etc. Nu tänker jag inte säga mer om den saken, och jag tycker det är dumt att reagera sådär när man inte har alla fakta framför sig. Sure, man får skriva vad man vill, man bloggar för att få reaktioner, men herregud, det där var ju det minst viktiga i hela inlägget och värsta pluttgrejen att bli så till sig för. Var hans bästa vän om du vill det, men tvinga inte mig att vara det för han har svikit mig mer än en gång och det vill jag inte vara med om igen.



ÅH just det. Jag HAR släppt David. Jag HAR gått vidare. Han får göra vadfan han vill. Jag är lugnt mycket snyggare än vad han någonsin kommer bli, både påklädd och framför allt naken. Dessutom är det extremt töntigt att kommentera anonymt.