ibland saknar jag honom faktiskt. tillexempel varje gång jag tar på mig den bruna bikinin som jag köpte  bara för att han sa att han tyckte det var snyggt. det har kanske inte blivit så ofta den här sommaren som man haft den, men iallafall. och när man ligger i sin säng och tittar på blommorna som hänger över den tillsammans med serpentinerna och luciaglittret. och när man går ut till busshållplatsen för att hämta en vän som är på väg. och när man loggar in på bilddagboken och ser att han inte kollat på mina bilder den här gången heller.

då börjar man inse att man är galen. crazy. helt sjuk i huvudet.

jag menar, han glömde mig på nolltid. varför kan inte jag det? varför mår jag så dåligt av tystnaden? varför skulle det kännas bättre att veta att han är där någonstans och vill prata med mig, även om det bara kan handla om senaste harry potterboken. jag vill prata, det måste inte vara om någonting allvarligt. bara ett ord, ett "hej" eller ett leende.
men jag har insett nu att den tiden är över. jag fick en vecka och jag kastade bort den.
skit också.





och jag vet att jag inte skriver här så mycket, men det vore skoj att veta om det är någon som läser så om du gör det så snälla skriv ett "hej" i en kommentar.