usch. jag gillar inte att bli tvingad. det gör nog ingen, men jag verkligen avskyr det. jag blir det hela tiden. eller, det känns så iallafall. "du måste, annars blir jag ledsen". vadå, det är väl inte bara dina känslor som spelar roll? om jag är sjuk och inte orkar så spelar det ingen roll om du har tråkigt och inte kan vara med den person som du alltid ska vara med när jag vill vara med dig. jag är trött på det här nu. han kommer alltid före mig. tro inte att jag ska finnas där när han sårar dig, du är ju inte där för mig när jag behöver det, du är med honom då. jag spyr snart.
äckligt.