det är höst nu, säger du. äntligen, svarar jag och kastar massa löv upp emot himlen och dansar runt medan de singlar ner runt omkring mig. det klickar i din kamera utan att jag hör, jag dansar runt så jag blir yr. världen existerar inte längre. det är bara du, jag och löven i alla färger. du lägger undan kameran och följer mig i dansen, och jag bara ler. jag ler för att du är så underbar, jag ler för att världen är så underbar när du är med, jag ler för att allting är så bra bara du håller mig i handen. du ler och jag ler och hela världen ler med oss, och jag tänker aldrig sluta le. du lägger armarna om mig och håller mig tätt, tätt i höstkvällens ljus och jag har nog aldrig känt mig så lycklig som jag gör just då.