Det känns som om det var hundra år sen du åkte, och ändå var det bara igår. Konstigt det där med kärlek. Man blir alldeles konstig i huvudet och tid och rum vänds ut och in. Men det är ganska bra att det är så, för då är det på riktigt. Då är det äkta och genuint. Jag önskar jag aldrig sa alla elaka saker jag slänger ur mig då och då, för jag vill inte göra dig ledsen. Ändå gör jag det om och om igen, och ändå så fortsätter du hålla fast i mig. Jag förstår inte varför du envisas, men är så otroligt glad att du gör det. Du har gjort mig till den lyckligaste flickan i hela världen, och jag vill gärna fortsätta vara det.

Jag älskar dig <3

(ursäkta för värsta smörinlägget, men jag är kär och rår inte för det.)