När man är sådär ensam och liten och deppig som jag är just nu så tänker man en del. Och idag så poppade ämnet "mammor" upp i mitt huvud..

En mamma är nog den bästa uppfinningen som finns. De är alltid världens bästa, även om man kanske inte alltid gillar hur de tänker. Ens egen mamma är ju såklart alltid den absolut bästa, men även andras mammor. Jag har en lite jobbig förmåga att alltid lyckas säga "mamma" till andras mammor, och det kan bli lite pinsamt ibland, men oftast så är det ingen fara (och tur är väl det!).

Mammor gör ett helt otroligt jobb, men det är sällan de blir tillräckligt uppskattade för det de gör. Först går de och bär på dig dygnet runt i nio månader (ibland mer, ibland mindre), sen ska du ut och det jobbet får de göa åt dig också! De närmaste åren efter det ska du också tas hand om dygnet runt, du ska ha mat, byte av blöja, du ska tvättas, kramas om, sjungas för innan du somnar... Under dessa år finns det oftast även en pappa med i bilden, men i vissa familjer är det inte så (eller så är det tvärtom, men det kan vi ta upp i ett annat inlägg). Då måste mamman ta hand om allt helt själv!

Sen börjar du skolan, och mamman måste oroa sig för att läskiga gubbar ska lura dig med godis, att du ska våga dig över "stora vägen" utan att se dig för efter bilar, att du ska gå vilse på väg hem från din bästa kompis.. Ja, ni fattar. Och vi ska inte tala om högstadiet! Då du kan åka omkull med mopeden, göra någon stackars flicka med barn, eller bli gravid, inte få tillräckligt med poäng för att komma in på gymnasiet.. Listan för saker en mamma oroar sig för kan göras enormt lång, och man tycker alltid att den är alldeles för lång! När du sedan flyttar hemifrån vill en mamma såklart alltid att du hör av dig, att du berättar om vad som händer dig på dagarna, hon vill komma och hälsa på och hon tycker alltid att du diskat för lite eller dammsuger alldeles för slarvigt..

Men ändå, en mamma behövs alltid! Hon är inte bara irriterande och jobbig, hon finns alltid där under de jobbiga situationer man satt sig själv i när man inte lyssnat på vad hon sagt tidigare. Hon finns där och lyssnar när man har någonting att berätta, gör iordning en kopp te åt er båda och lyssnar på riktigt, bättre än någon kompis skulle kunna göra, eftersom hon faktiskt bryr sig om dig mer än hon bryr sig om sig själv! Och om man inte känner att man vill prata så förstår hon och tar sig tid att lyssna när Du känner dig redo att berätta..

Jag är så fascinerad av mammor och allt de gör! De är helt otroliga! När jag blir stor, eller ja, större, vill jag också bli en såndär som de mammor jag känner. Jag vill bli en salig blandning av allesammans. Min egen mamma (såklart, min bästa mamma), Roberts mamma (världens snällaste, och hon har ju lyckats uppfostra Robert till att bli en helt okej människa så då tror jag hon klarar allt ;P (hihi)), Alma och Elsas mamma (så cool hela tiden, stressar aldrig upp sig över någonting utan tar saker som de kommer), Tumadre (som jag visserligen inte känner, men som jag, efter vad jag läst, tycker är helt fantastisk med sina två små barn!), och så många, många fler som jag helt enkelt är för lat för att skriva om här och nu. Verkliga förebilder allesammans, det måste jag verkligen säga.

Nej, nu har jag skrivit alldeles för mycket så mina fingrar är helt stela och jobbiga. Dags att hoppa i säng kanske, mamma har alltid sagt att det är bra att lägga sig tidigt!
Så, tills nästa gång, "take care of each other" (eller hur det nu är Jerry Springer brukar säga)