Zomg jag måste bara berätta om vilken fruktansvärd PMS-människa jag varit hela fredagen och hela natten. Jag har gråtit över att Robert inte svarat på msn på fem minuter, jag har gråtit över att jag inte har tvätttid förrän söndag klockan 21-00, över att Robert inte kommer hem förrän söndag eller måndag, jag ligger och luktar på hans täcke hela tiden och gråter lite över att det inte är han på riktigt utan bara en lukt som han lämnade efter sig sist han sov här.. Jag gråter över att tvålen snart tar slut i badrummet, över att jag ska få börja skolan på tisdag, över att jag är så ensam och alla mina kompisar är borta och inte kan leka med mig. Jag tittade på Juno och grät över att det var så sorgligt hela alltinget, jag grät för att jag också vill ha en bebis och jag grät för att jag inte kommer att få en förrän om jättelänge, vilket iofs är bra.

Det är pinsamt vad jag gråter mycket när jag har PMS. Ganska tur att Robert får slippa det värsta iallafall och bara får en liten del av det på telefon. För det är bara en liten del älskling, du skulle bara veta hur jag är här när vi inte pratar med varandra! Jag har inga hämningar! Jag har ju liksom ingen att hålla masken inför så det stortjuts om allting. Fy vad jobbig jag skulle vara om jag var gravid. Haha. Jag vill inte ens tänka på det.