Jag har insett att jag inte gillar känslor. De är det värsta som finns i hela världen. Jag vill vara iskall, stenhård och tuff. jag vill kunna stänga av, inte bry mig om och strunta i alla de där sakerna som förstör allt för mig. Hela mitt inre gör ont, och för vadå egentligen? Jo, något som hände för snart ett år sedan! Herregud kvinna, skärpning. Varför är det så att min hjärna struntar i det men min kropp gör så jävla ont av det. Att bli sårad och sviken sätter djupa sår, det är sant. Och fast man vet att det gått över så har det inte det egentligen, ärren sitter kvar så väl inuti som utanpå. Jag hatar det. Det ska inte vara så. Mitt hjärta är lagat nu, men alla känslor som kan förknippas med de känslor jag hade då river upp stygnen och det börjar blöda igen. Det känns så, jag blöder inombords och jag vill inte det. Hur gör man för att sy ihop såren för alltid? Hur kommer man igenom det här? Vad ska jag göra? Det blir ju bara värre..