Ja. Igår var en händelserik dag. Först hade vi gäster, farmor och farfar och familjen Alma och Elsa. Det var roligt, förutom att Alma har kommit in i "varför då, vad är det, varför gör du så"-åldern och självklart är det jag som får ta det. Men men, det var ju underhållande. Naawt. Sen fick jag skjuts med farmor och farfar in till stan, gick runt där i en halvtimme i väntan på en buss till Robert. Det var kallt, eftersom att allt var stängt. Jag kom tillslut fram till han, vi åkte tillbaka in till stan och gick mot Conventum Arena. Där i den långa (JÄTTELÅNGA!) kön hittade jag en Edvina som stod och väntade på mig :D Snacka om lycklig jag blev, har ju inte träffat henne sen i somras! Vi trängde oss in hos henne i kön, som ringlade sig långsamt framåt. Vi blev insläppta och stod hundra år i kö för att hänga bort jackorna i garderoben, och tillslut så var det klart och jag fick köpa mig en tröja.

Vi gick långt fram, så långt vi kunde iallafall, och väntade på att det skulle börja. Letade ihjäl mig efter Cissi, men det var Robert som hittade henne. Hon hamnade hos oss iallafall, och hon hade kamera (så jag ska be henne skicka bilder snart, jag hade ingen kamera så jag fick inga egna bilder) så det var skoj. Någon gång efter 20-tiden kom Familjen ut på scenen, och det var bra. Riktigt bra. Synd bara att jag bara hört en av deras låtar. Eller jag har nog hört fler, men hey jag kom bara ihåg en för jag är dålig :P

Anyways, Familjen var bra, och efter inte allt för lång väntan (bara några minuter konstigt nog, på Winnerbäck var det typ minst en halvtimme mellan förbandet och hans framträdanden, men han kanske är mer nervös än killarna i Kent är :P) KOM KENT UT PÅ SCENEN!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH det var utan tvekan en av de lyckligaste ögonblicken i hela mitt liv! Jag hoppade, skrek och log mer än någon annan gång i hela mitt liv. Åh, det var underbart. Cissi försvann i folkvimlet, hos blev väl knuffad framåt av de där dumma människorna som trängdes så, men jag, Edvina och Robert höll hårt i varandra för att inte tappa bort oss. Och det var så underbart. Vilka känslor som bara strömmade ut från mig. Jag är så glad att jag fick gå. Tack älskling för att du gav mig världens bästa present i hela världen!

Efteråt kom mamma och skjutsade hem oss, och idag är jag supertrött i hela kroppen. Dessutom är älskling på väg bort, och jag hoppas verkligen han får det roligt. Jag vill att han ska ha det.

Snart börjar skolan igen hörni! Snart tisdaaaaaaaaaaag :D Lycka. Nu ska jag kolla bilddagboken. PUSS! <3