Jag har börjat åka buss till skolan, och jag hatar det! Det tar dubbelt så lång tid som att cykla, oftast får man åka själv, det är massor (!) med störiga människor på bussen och på vägen hem får man alltid trängas som djur på väg till slakt för att ens få plats.

Idag var det dock inte så slaktigt som det brukar, men på 17 var det ett gäng störiga fjortisar som roade sig med att spela upp jobbiga ljud på sina mobiltelefoner. Detta höll de på med allt för länge för att mina öron skulle stå ut, men som den lojala Örebroare och svensk som jag är så säger jag ingenting om det som stör mig utan sitter lungt och snällt och dödar dem i min hjärna. Jag avskyr att vara sån.

När jag kom hem så satt min man där jag lämnade honom, och jag lovar att det var exakt så. Dörren var lika olåst som den var när jag gick, han satt på samma stol, datorn hade exakt samma fönster uppe och lampan i taket lös precis likadant. Herre min gud säger jag bara. Little Big Planet är inte bra för vårt förhållande. Eller jo, när båda spelar samtidigt och en liten stund. Men inte när han suttit och spelat konstant i 7-8 timmar medan jag vart i skolan/hos en kompis/whatever, för då blir jag sur och önskar att han gjorde nåt nyttigt istället och då blir han sur för att han vill spela och tycker att jag är en surkärring. Men jaja, det är sånt man får ta. Suck.

Godnatt.