Det är ingen vidare vecka den här veckan. Jag mår inte alls bra och det är så ensamt.. Sure, jag har Robert hos mig hela tiden (i stort sett), men det känns inte som det.. Fy vad otacksamt det känns när jag säger så. Jag älskar ju honom, och jag vet att han älskar mig och jag vet att han får göra vad han vill och att han gör vad han kan och allt... Men jag vill ha mer. Jag vill känna mig omtyckt 24/7. Och det gör jag inte. Fast ändå gör jag det. Det är så konstigt. Jag vill nog mest bli uppskattad. Men det är jag ju också.  ÅH. jag har ingenting att gnälla om, men ändå känner jag mig så gnällig. Typiskt. Mensens fel säkert. Den är jobbig just nu. Önskar man slapp. Ska ta och bli anorektiker, slipper mens och kommentarer om att man är tjock. Underbart.